Dubbelsidiga kilremmar är vanligtvis konstruerade av elastomerer och syntetiska material, som är valda för sin flexibilitet och hållbarhet. Dessa material kan dock brytas ned under extrema temperaturförhållanden. I miljöer med hög temperatur, såsom de som finns i tillverkningsprocesser som involverar värme eller friktion, kan polymererna i bandet börja mjukna. Denna uppmjukning kan leda till en minskning av draghållfastheten, vilket gör att remmen sträcker sig eller deformeras under belastning. Som ett resultat kan det hända att remmen inte bibehåller den nödvändiga spänningen som krävs för effektiv drift, vilket leder till glidning och minskad prestanda. Med tiden kan denna försämring resultera i en förlust av strukturell integritet, vilket kräver tätare byten. Omvänt kan exponering för låga temperaturer göra dessa material spröda. När de utsätts för påfrestningar är det mer sannolikt att sköra material spricker eller går sönder snarare än att deformeras. Denna egenskap utgör en betydande risk i kalla miljöer där bälten måste arbeta under belastning, eftersom varje plötslig stöt eller stöt kan leda till katastrofala fel. De kumulativa effekterna av temperaturfluktuationer kan därför avsevärt minska bältets livslängd.
Temperaturfluktuationer inducerar termisk expansion och sammandragning i material, vilket påverkar deras dimensionella stabilitet. För dubbelsidiga kilremmar är det avgörande att bibehålla konsekventa dimensioner för optimal prestanda. Vid förhöjda temperaturer kan bandmaterialet expandera. Denna expansion kan leda till en avslappnande effekt, vilket gör att remmen tappar spänningen på remskivorna, vilket är avgörande för effektiv kraftöverföring. Om remmen blir för lös kan den glida av remskivorna eller misslyckas med att koppla in korrekt, vilket leder till ineffektivitet i systemet. Å andra sidan, vid lägre temperaturer, kan bältets sammandragning öka spänningen, vilket kan verka fördelaktigt till en början. För hög spänning kan dock leda till ökat slitage på både remmen och tillhörande drivkomponenter. Denna spänning kan också resultera i felinriktning, eftersom remmen kanske inte sitter ordentligt i remskivorna, vilket kan orsaka ytterligare driftsproblem.
Samspelet mellan remmen och remskivorna påverkas kraftigt av temperatur, särskilt vad gäller friktion och grepp. Friktionskoefficienten kan variera avsevärt beroende på remmaterialets termiska tillstånd. Under varmare förhållanden kan den ökade mjukheten hos remmen förbättra dess grepp på remskivorna, vilket förbättrar kraftöverföringseffektiviteten. Denna ökade mjukhet kan emellertid också göra bältet mer sårbart för slitage, särskilt under tung belastning eller höghastighetsoperationer. Under kallare förhållanden kan bältets styvhet hindra dess förmåga att greppa effektivt. Eftersom materialet blir mindre böjligt kan det glida under drift, speciellt vid plötsliga belastningsförändringar. Denna glidning kan leda till inkonsekvent prestanda och en minskning av den totala systemeffektiviteten, eftersom drivsystemet kanske inte levererar den förväntade uteffekten.
Lastkapaciteten hos dubbelsidiga kilremmar är intrikat kopplad till deras driftstemperatur. När temperaturen stiger kan materialet mjukna, vilket minskar den effektiva bärförmågan. Denna minskning kan vara särskilt skadlig i applikationer med hög belastning, där bandet måste bibehålla sin strukturella integritet under tryck. Däremot kan lägre temperaturer öka bältets styvhet, vilket gör att det kan hantera belastningar mer effektivt. Denna ökade styvhet kan dock minska flexibiliteten, vilket gör bältet mindre anpassningsbart till dynamiska belastningar eller varierande hastigheter. Därför är det viktigt att matcha valet av bälte med de driftsmässiga belastningsförhållandena, med hänsyn till både temperaturen och applikationens karaktär för att undvika att överskrida bältets lastkapacitet.